Politik är att välja

Kenneth Backgård (ns) gör en logisk kullerbytta när han väljer att gå till val med Sjukvårdpartiet för att uppnå en egen majoritet i Landstingsfullmäktige. Han riktar en mycket stark kritik mot de ”maktfullkomliga” socialdemokraterna som nu styr landstinget med stöd av (v) och (mp). Backgård är lite sur över att (m+c+fp+kd) bildat en Vårdallians som har utarbetat en egen Landstingsplan för 2007-2009. En landstingsplan som är förankrad på riksnivå hos de borgerliga Allianspartierna.

Det finns 71 mandat i landstingsfullmäktige som ska fördelas vid höstens val. S+v+mp har idag 38 mandat. Sjukvårdspartiet har 17 mandat. Vårdalliansen (m+c+fp+kd) har 16 mandat. Var och en inser att det inte ens räcker om Sjukvårdspartiet fördubblar sina nuvarande mandat i Landstingsfullmäktige för att nå en egen majoritet där. Och då måste man välja.

Antingen så kan Sjukvårdpartiet ansluta sig till det ”maktfullkomliga” Vänsterblocket vars makt man vill bryta. Eller också kan Kenneth Backgård välja att samarbeta med Vårdalliansens fyra partier. Det valet kan ju inte vara så särskilt svårt. Särskilt som Sjukvårdspartiet valt att presentera en egen Landstingsplan som enbart marginellt skiljer sig från Vårdalliansens Landstingsplan. Jag rekommenderar varmt att väljarna lägger dessa båda Landstingsplaner bredvid varandra och ser hur små skillnader det är dem emellan.

Vårdalliansens Landstingsplan för 2007-2009 utgår ifrån att patienten skall vara i centrum. Där skall personalens kompetens och kreativitet tas till vara. Den politiska styrningen ska präglas av öppenhet och tydligt ansvarstagande så att förtroendet för sjukvården kan öka. Och inte minst viktigt där huvuddelen av socialdemokraternas nuvarande underskott på 160 miljoner kronor per år är finansierat.

För att ingå politiska allianser så krävs en god portion samarbete om det ska bli ett fungerande resultat. Under den nuvarande mandatperioden så har socialdemokraterna tydligt visat att de inte klarar av samarbete med andra partier. Ingångna överenskommelser bryts efter hand. Internstrider inom (S)-partiet innebar att det ledande landstingsrådet Yvonne Stålnacke (s) tvingades att avgå. Turbulenta incidenter har avlöst varandra under hela mandatperioden.

I Boden har under de gångna fyra åren visats upp en mycket väl fungerande Allians mellan de borgerliga partierna under ledning av det moderata kommunalrådet Olle Lindström och Sjukvårdspartiet. Det är ett alldeles ypperligt exempel på att ett politiska samarbetet mellan dessa partier har fungerat riktigt ordentligt bra och har goda förutsättningar att kunna fortgå.

Nu behöver man inte vara utbildad statsvetare för att inse att det bara finns ett alternativ för att bryta nuvarande Vänsterstyre i Landstinget. Det är ett samarbete mellan Sjukvårdspartiet och Vårdalliansen. Om Kenneth Backgård vill hålla väljarna i osäkerhet var hans parti står i den frågan till efter valdagen den 17 september så är det självfallet hans egen ensak. Men väljarna kommer att kräva klara och tydliga besked av varje parti var de står i viktiga frågor. För politik det är att välja.

Andra bloggar om: , , , , ,

Stoppa svenskt bistånd till Ryssland.

Visste Du att Sverige ger över 341 miljoner kronor per år i bistånd till Ryssland. För att ”främja den ryska demokratiska utvecklingen”. Sedan 1991. Nej jag tänkte väl det. Det är ju ingenting som vår socialdemokratiska regering lyfter fram med jättestora affischer i valrörelsen. Peter Eriksson (mp) och Lars Ohly (v) är också märkligt tysta om detta faktum. Detta enorma slöseri med skattebetalarna pengar bara måste stoppas och det omedelbart.

Sverige ger bistånd till befolkningen i fattiga länder med ca 1 % av vår bruttonationalprodukt (BNP). Det är ungefär 22 miljarder kronor per år till att ”förbättra levnadsvillkoren för fattiga människor” vilket är syftet med vårt svenska bistånd. Det tycker jag är rimligt och det tycker jag att vi har råd med.

SIDA administrerar 14 av de 22 miljarderna. Regeringen planerar nu att SIDA ska få det samlade ansvaret för hela det svenska biståndet till andra länder. Men då blir det ju ingen politisk analys, värdering eller granskning vart vårt svenska bistånd tar vägen någonstans.

Jag har inget emot att ryska turister i stora mängder besöker och shoppar i våra varuhus i Stockholm. Det är ju den grupp av besökare som lägger ut mest pengar på att handla i våra stora varuhus där. När jag för några veckor sedan besökte Stockholm kunde jag med egna ögon konstatera att den uppgiften verkar vara helt korrekt. Men inte verkade i alla fall den gruppen vara i särskilt stort behov av vårt svenska bistånd.

Rysk ekonomi har förbättrats dramatiskt under de senaste åren. Intäkterna från olja och gas gör att rysk ekonomi får enorma tillskott. Oljan har ju stigit från 20 dollar per fat till 75 dollar per fat bara under de senaste åren. Priset på gas har ökat lika mycket.

Jag har inte uppfattat att Rysslands president Putin har infört någon mer demokrati i Ryssland under sina senaste mandatperioder. Press, radio och TV kontrolleras allt mera strängt av den ryska staten. Det är otroligt naivt av Sveriges socialdemokratiska regering att tro att ett bistånd med 341 mkr/år skulle kunna förbättra demokratin i ett land med försvarsutgifter som ligger på en så astronomisk hög nivå.

Jag tror inte det behövs någon allmän folkomröstning för att omedelbart stoppa svenskt bistånd till Ryssland. Det borde räcka med att byta ut den socialdemokratiska regeringen i september.

Debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren den 17/8 2006.

Andra bloggar om: , , , ,

Krig eller Fred i Mellersta Östern

Norrbottens ledande socialdemokrater har i media lagt det pågående kriget i MÖ till grund för ett utspel i valrörelsen. Det måste kännas bra för dem att utnämna sig själva till experter på internationell konfliktlösning. Att ensidigt lägga all skuld på Israel vittnar enbart om en mycket stor naivitet och okunskap. I ett krig har ingen part rätt och ingen part har all skuld.

Vid östra Medelhavet bryts tre världsdelar och flera av de stora religionerna samman i en smältdegel där strider pågått så gott som oavbrutet i över 4000 år eller så länge historiska uppteckningar bara finns.

Nuvarande konflikt har sin grund i krigen i Mellersta Östern 1948, 1956, 1967 och 1973. Målet är Israels existens som är den enda demokratiska staten i området och som grundats med stöd av Förenta Nationerna.

Markstriderna förs i Libanon. Hamas och Hizbollah för krig som ombud för Syrien och Iran. Israel har ett politiskt och militärt stöd av främst USA och Storbritannien.

Hur många tusen Irantillverkade raketer som nu Hizbollah avlossat mot Haifa och norra Israel det vet ingen. Hur många flygattacker Israel riktat mot Hizbollah och Libanons infrastruktur det vet heller ingen för närvarande. Men hitintills har 54 israeler och 750 libaneser stupat. De allra flesta offer är civila oskyldiga människor.

Pågående krig började med att Hamas tog en israelisk soldat som gisslan och samtidigt tog Hizbollah två israeliska soldater som gisslan. För att provocera fram en utväxling av de fångar som Israel tagit och som nu finns i fängelser där.

Sådana utväxlingar finns det många exempel på i området genom åren;
– 1985 utväxlades 1150 palestinier mot 3 israeliska soldater.
– 1996 utväxlades 123 libaneser mot kvarlevorna av 2 israeliska soldater.
– 2004 utväxlades 433 palestinier mot 3 omkomna israeliska soldater och en affärsman.

Israel har rätt att försvara sitt land och sitt folk. Israel har inte rätt att straffa Libanons civila.

Den enda lösningen är att en stark neutral styrka med ett starkt FN-mandat sätts in mellan de stridande. Så snart som detta är praktiskt möjligt.

Ensidiga socialdemokratiska ställningstaganden för en av de stridande parterna i Mellersta Östern under valrörelsen vittnar enbart om en djup okunskap. Eller också är det ett cyniskt försök att samla politiska poäng i en inrikes svensk valrörelse.

Debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren den 4/8 2006.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Citera gärna det som skrivs här, men ange alltid källan.