Ett nej blir ett ja blir vad?

Debatten om storregioners vara eller inte vara har nu tagit en ganska märklig vändning sedan de fyra regeringsföreträdarna uttalat regeringens entydiga nej till storregioner i ”DN debatt 7 juli”. Då väljer gruppledarna i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för samma fyra regeringspartier att i samma forum (DN debatt 20 juli) tolka ett entydigt nej som ett lika entydigt ja.

Gemensamt för de båda inläggen är hur lite de behandlar det som borde vara utgångspunkten för en reformering av svensk sjukvårdorganisation; – Den svenska sjukvårdens bristande anpassning till behov och efterfrågan hos landets befolkning. SKL gruppledare betonar ”röran inom samordningen mellan stat, kommuner och landsting” som huvudsakligt argumentet för storregioner. I vilka avseenden framgår däremot inte. Ett annat argument är att de två redan genomförda sammanslagningarna i Skåne och Västra Götaland enligt författarna varit lyckosamma. Påståendet låter sig göras eftersom några utvärderingar aldrig gjorts. Kanske påståendet därför går hem i delar av landet med tillräcklig distans till nämnda regioner. Medborgarna i Syd och Västsverige möter nog enbart påståendet med en stor uppgivenhet.

Ett minimikrav i den fortsatta debatten är förstås att tillskyndarna till storregioner förklarar hur sammanslagningen av små till något eller mycket större landsting skulle förbättra statens möjligheter till styrning och samordning. Ett annat minimikrav är att de redovisar någon utvärdering från de sammanslagningar som genomförts i Syd och Västsverige. Socialstyrelsens färska granskning av omorganisationen av ortopedkirurgisk och övrig opererande sjukvård i Västra Götaland talar knappast till storregionernas fördel. Något större hopp om att den diskussionen kan väckas har vi just nu inte vare sig på nationell eller på regional nivå.

För Norrlands del är den diskussionen särskilt intressant eftersom de fyra nordligaste landstingen skiljer sig mycket sinsemellan när det gäller hitintills genomförda omorganisationer. Norrbotten intar en särställning som det norrlandsting som mest energiskt förändrat sjukhusvården med de nämnda regionlandstingen som förebild. Just därför borde kloka landstingspolitiker kräva redovisning av utfall och resultat efter genomförda strukturförändringar från både Skåne och Västra Götaland. Men någon sådan klokskap är knappast att vänta från (s)-majoriteten här uppe.

För vår statsminister med regerings och riksdagsföreträdare för det borgerliga motståndet mot storregioner börjar situationen att bli något besvärande. Vi ser därför fram emot att regeringen pekar ut färdriktningen mot en mer nationellt fungerande sjukvård med en tydligare statlig och regional styrning. Kortare beslutsvägar är en viktig grundsten. Här finns det redan en bra förebild i det borgerligt styrda Hallands läns landsting.

Bo Hultin, Boden (m)
Anders Mansten, Kalix (fp)
Erik Lundström, Sikfors (fp)
Migelle Wikström, Luleå (m)
Landstingspolitiker i Norrbotten

Debattartikel publicerad i NK och NSD den 25/7 2007.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länk till intressant.se

Stora regioner ska inte framtvingas.

Stefan Tornberg (c) har självförvållat hamnat riktigt ordentligt i kläm mellan Alliansregeringen och Socialdemokraterna i sina försök att driva fram en sammanslagning av fyra län och fyra landsting till en enda stor region för hela Norrland. Landstingsrådet Kent Ögren (s) tycker i sitt inlägg att Tornberg ”är pinsam och ifrågasätter hans trovärdighet”. Detta trots att Tornberg; ”delar helt Kent Ögrens uppfattning att forma en enda stor region av hela Norrland”. Så det kan bli när alla fyra regeringspartier; ”säger ett gemensamt nej till att bilda nya storregioner.”

Regeringen säger i DN den 7 juli att; ”Vi avvisar en process som innebär att centralt dirigera fram en ny regionindelning. Vi avvisar över huvud taget att nu initiera en process med detta som mål”. Tydligare kan väl inte detta skrivas Stefan Tornberg. Då hjälper det inte att i debattartikel anklaga oss moderater för att vara både ”förvirrade och komma med oseriösa påståenden”. Stora regioner ska inte framtvingas. För de förbättrar inte samordningen mellan statens olika verksamheter.

Kritiken mot Ansvarskommitténs fyraåriga utredning har varit massiv från hela landet. Inte heller denna utredning har tagit fram några trovärdiga lösningar för dagens och morgondagens problem. Utredningen hamnar därmed på samma hylla i det arkiv där de nio övriga statliga utredningarna som genomförts sedan 1960 står och samlar damm. Om Skåne som under en tioårig process slagit ihop två län till ett och vill benämna sig region så går naturligtvis det bra. Skåne har ju i snart 1000 år varit ett sammanhållet område.

Norrbottens moderater i län och landsting har inte någon annan uppfattning än den som redovisats den 15 juni i vår partistyrelses proposition till vår partistämma i Gävle i oktober. Det är kanske bara så att vi under våren i olika debattartiklar varit tidigare och snabbare med att framföra vår kritik mot Ansvarskommitténs utredning.

Eftersom moderaterna är det näst största partiet i Norrbotten så ställer Stefan Tornberg krav på oss att vi ska redovisa ett alternativ till Ansvarskommitténs utredning när vi nu är så kritiska till att organisera nya storregioner. Det faller ju på sin egen orimlighet att två fritidspolitiker på några sommarveckor ska lösa det som 22 ledamöter och sakkunniga inte mäktat med på fyra år.

Att landstingen som organisation visat sig vara ineffektiva och byråkratiska är ju ingen hemlighet. Det är ju inte heller bra med nuvarande oklara ansvarsförhållande mellan landstinget och kommunerna som ofta måste lösas ut med juristers hjälp. Att vi moderater är kritiska till att ha en tredje beskattningsnivå utöver stat och primärkommun är ju också välkänt. På sikt bör sjukvårdens finansiering utredas grundligt.

Det är nu viktigast för sjukvården att öka tillgängligheten och förbättra kvalitén och förstärka den enskildes möjligheter att välja vårdgivare. För detta behövs inga nya framtvingade gränser.

Debattinlägg publicerat i Norrbottens-Kuriren den 14/7 2007 och i PT den 30/7 2007

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länk till intressant.se

Nya storregioner löser inga problem.

Ansvarskommittén och dess ledamot Stefan Tornberg (c) försöker nu till varje pris forcera fram utredningens förslag att län och landsting ska ombildas till 6 eller 9 storregioner. Trots att regeringens företrädare redan den 4 maj sagt att vi inte uppifrån ska tvinga fram några storregioner. Alliansregeringen har också den 7 juli gjort ett uttalande och ”säger gemensamt nej till att bilda storregioner”. Då borde ju den saken vara klar och det problemet vara ur världen. Vi ska då kunna ägna oss åt sakfrågor i stället för omorganisationer.

Men så är det nu inte i Norrbotten där Stefan Tornberg och ledande socialdemokrater vill tvinga fram stora regioner fastän de varken har folkligt stöd eller folklig förankring. Landstingsrådet Kent Ögren (s) har inplanerat ett extra landstingsfullmäktige i Luleå till den 18 september för att ta ställning till sitt förslag att bilda en storregion som ska bestå av Norrbottens och Västerbottens Län samt Örnsköldsviks kommun. Luleås kommunalråd Karl Petersen (s) kommer att under augusti göra en studieresa till Skåne med sin kommunstyrelse för att se hur Skåne kan vara en förebild för Norrbotten. Hur många 100 000 kronor av skattemedel kostar nu detta och till vilken nytta. Det är nu hög tid att omedelbart avboka dessa evenemang.

Anders Mansten (fp) har i NK 5 juli kraftfullt reagerat på Stefan Tornbergs debatteknik i regionfrågan där Tornberg ”kränker, missuppfattar och förminskar” de som företräder en annan uppfattning. Ja det är ju inte bra när Tornberg påstår att ”det verkar som vi inte har läst Ansvarskommitténs förslag och att vi i stället ägnar spaltutrymme åt förlöjligande och oseriösa påståenden”. Det är beklagligt att en så rutinerad och duktig politiker som Stefan Tornberg använder en så otrevlig retorik.

Nya administrativa gränser upplevs allt mer irrelevant för människor. Till detta kommer att en ny nivå tillkommit i och med Sveriges EU-medlemskap. Det nationella perspektivet förlorar alltmer betydelse och utvecklingen går i stället mot samarbeten över de nationella gränserna.

Landstingen som organisation har visat sig vara ineffektiva och byråkratiska. På sikt bör sjukvårdens finansiering utredas grundligt. Det finns skäl att se över dagens ordning med landstingen som huvudmän och finansiär för hälso- och sjukvård. På sikt bör det övervägas om nuvarande ordning med tre beskattningsnivåer är den mest optimala lösningen för att finansiera svensk sjukvård.

Ansvarskommitténs förslag är ett uppifrån perspektiv utan folklig förankring. I en demokrati är det självklart att beslut skall växa fram underifrån och vara förankrade hos svenska folket. Om makt koncentreras allt mer mot Sveriges storstadsområden så minskas självfallet inflytande för de som bor i Norrbotten.

Det centrala nu är dock att fokusera arbetet inom sjukvården på att öka tillgängligheten och förbättra kvalitén och förstärka den enskildes möjligheter att välja vårdgivare.

Stora Regioner är inte lösningen på problemen. Vi ska vara närmare inte längre ifrån i politiken. Besluten ska fattas så nära medborgarna som det är möjligt. Beslut ska växa fram underifrån.

Inlägg publicerat i NK och NSD den 10/7 2007 samt i PT den 12/7 2007.

Andra bloggar om: , , , , ,

Länk till intressant.se

Stör inte Kent Ögren

Detta är mitt svar på Kent Ögrens debattinlägg ”Aj, aj, aj, Bo Hultin” i NSD den 27/6 2007.

Det går att fundera mycket över varför en välavlönad yrkespolitiker som Kent Ögren (s) fortsätter att gå till kraftiga personangrepp mot en moderat fritidspolitiker som Bo Hultin. Kent Ögren vet mycket väl att jag endast har ett arvode på 750 kronor per dag, där hälften går bort i skatt, för de politiska sammanträden som jag deltar i. Men han väljer ändå att i sitt senaste inlägg påstå att Bo Hultin ”genom generösa mötesarvoden får långt över 110 procents ersättning för diverse politiska uppdrag”.

När jag debatterar om den avskaffade socialdemokratiska stopplagen, om privata läkares möjligheter att få behålla sina mottagningar, om bristerna i demokratin eller underskotten i landstingets ekonomi. Då undviker Kent Ögren den debatten genom att anklaga mig för ”medveten lögn”. Och så vill han flytta över fokus till sina tre heltidsarvoderade landstingsråd. Men kritiken mot den lösningen är ju inte ny. Den har funnits i fem år nu. Trots att de enligt Ögren ”faktiskt arbetar heltid och ibland mer därtill med landstingets verksamhet”.

Det är nog så att det är störande för Kent Ögren att det förs fram obehagliga sanningar om landstingspolitiken i Norrbotten. När den landstingsplan han för fram för 2008 har ett underskott på 153 miljoner. Och så tillkommer nu ytterligare ett underskott på 73miljoner för innevarande år. Då är inte lösningen att spara in någon enstaka miljon på jourverksamheten i Östra Norrbotten.

När sedan de borgerliga partierna startat upp en dialog med både Vårdförbundet och Läkarförbundet om sjukvårdens framtida utveckling i Norrbotten. Då kan det ligga nära till hands att flytta fokus från att debattera möjligheter till osakliga och onyanserade personangrepp. Det är inte seriöst, Kent Ögren, att bara höja rösten när argumenten saknas.

Ögrens debattinlägg ”Aj, aj, aj, Bo Hultin” i NSD den 27/6 2007.

Mitt svar publicerat i NSD den 2/7 2007.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Länk till intressant.se

Citera gärna det som skrivs här, men ange alltid källan.