Luleå Tekniska Universitet samverkan för överlevnad.

Det är bra att LTU rektor Pia Sandvik-Viklund bytt tyngdpunkt i sitt inlägg från den 10/6 att ”LTU tackar nej till samverkan om universitetet inte har något att vinna på det” till hennes inlägg den 27/6 att ”samverkan uppstår när parterna har en vilja att åstadkomma någonting gemensamt”.

Det är ju så att Universitetet har en lagstadgad uppgift att samverka med det omgivande samhället. Universitetet får inga särskilda medel för samverkan utan skall utföra den inom ramen för redan tilldelade resurser på 1600 anställda och 1,2 miljarder kronor årligen. Det är ju inga små resurser som samhället här ställer till en universitetsrektors förfogande.

Pia Sandvik-Viklund undviker i sina båda debattinlägg att nämna att universiteten har ett särskilt ansvar enligt det Regionala Tillväxtprogrammet. Universitetet har ju skrivit under tillväxtprogrammet för perioden 2004-2007 och därmed åtagit sig att vara en viktig aktör för länets utveckling och bidra till en livskraftig region. Detta förutom att ”leverera” forskningsresultat, studenter och kunskap.

Jag har all respekt för att dialogen mellan LTU och mindre/medelstora företag i Norrbottens inland kan innehålla problem. Företagaren kan ha fullt upp med att hantera vardagens produktion och kan ha begränsad tid/resurser att avdela för forskning och utveckling. Företagaren vill ha resultat omgående och har kanske inte tid att vänta 3-5 år på ett forskningsarbete som då kan vara så abstrakt att han/hon inte ser hur det praktiskt kan användas.

Men då är det ju ännu mer viktigt att det skapas arenor för dialog mellan LTU och Norrbottens företagare. Annars så väljer ju studenter, doktorander, professorer och företagare andra universitet att arbeta för och samverka med.

Det är viktigt att lyssna. Dialog är viktigt. En bra lösning är att öppna upp för studenter och doktorander att komma ut till företagen och dela med sig av sin kunskap. Det kan ske som konsult eller som styrelseledamot i företagen. Det kan ske genom att skapa traineeplatser på lämpliga företag. Det finns många olika modeller för att på ett snabbare och mer effektivt sätt än nu integrera forskning och företagande. Om vilja och intresse finns att prioritera samverkan.

Regeringen har i § 18 i förordningen om regionalt utvecklingsarbete angivit att statliga myndigheter särskilt ska beakta möjligheterna till decentralisering av sin verksamhet. Det är då ytterst anmärkningsvärt att universitetets av regeringen utsedda styrelse som domineras av så framstående socialdemokrater som Anders Sundström, Bengt Westerberg och Yvonne Stålnacke för ett år sedan beslutade att flytta Institutet för Hälsovetenskap från Boden till Luleå. Ett politiskt beslut för att minska lokalhyran för LTU med blygsamma 7,5 mkr/år. En vinst som aldrig funnits Det beslutet får socialdemokraterna ta konsekvenserna av i höstens allmänna val.

Rektor Pia Sandvik-Viklund har inget ansvar för hur politiska beslut fattas. Hennes roll är att lojalt följa de förordningar och regelverk som styr universitets verksamhet. Hon har därmed ett stort ansvar för Norrbottens regionala utveckling i samverkan med Norrbottens företagare.

Debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren den 4/7 2006.

Gult kort minskar inte grova våldsbrott.

Fotbollsmatcher urartar om inte reglerna följs. Tränare och ledare är ansvariga för utbildningen. Utsedda domare ser till att spelarna håller sig till reglerna.

Har Tony Karlsson (v) funderat över varför brandkår, räddningstjänst och ambulanser fungerar så bra i vårt samhälle. Så fort någon ringer och begär hjälp så kommer de inom några få minuter. Med tränad personal och bra resurser kommer de direkt. Liv och mänskligt lidande kan sparas och egendom kan räddas från förödelse.

Jag tror att det beror på att tillräckligt antal välutbildad personal finns tillgänglig på de tider som erfarenhet har visat att de behövs. De har också haft tid att bedriva förebyggande inspektioner där folk arbetar eller samlas. I hemmen finns numera brandvarnare. Varje elev i våra skolors 5:e klass har fått lära sig att rädda liv av Röda Korset.

Brott måste förebyggas. Nollvision för droghandel på torg och skolgårdar är grund. Allt drogmissbruk betalas med brott mot personer eller egendom. I dag finns det för få poliser för att förebygga våldsbrott, rån och stölder. Polisen kommer inte alltid när någon ringer bara för att de är alldeles för få. Många äldre vågar inte gå ut så fort mörkret fallit.

Tony Karlsson har inte sett mig på de möten han deltagit i om projektet ”Våga vara vuxen”. Jag har heller inte sett Tony Karlsson vid ett enda tillfälle vid den verksamhet som Boden största ideella förening bedriver för att hjälpa behövande inom 36 olika områden där jag under tre år varit ordförande.

I NSD 3/1 skriver Tony Karlsson att den borgerliga regeringens justitieminister Gun Hellsvik 1991-94 hade inställningen ”lås in alla bovar och kast bort nyckeln”. Men det är ju inte sant. I en seriös debatt måste man kunna styrka så allvarliga anklagelser.

Precis som på fotbollsplan måste det i samhället finnas respekt för lag och rätt. Grova våldsbrott förhindras inte med varning eller ”gult kort”. Tony Karlsson (v) vill precis som jag och de flesta norrbottningar att vi ska ha fler poliser. Men hur jag än sökt i vänsterns partiprogram eller i uttalande från den senaste vänsterstämman så finner jag inte en rad om detta. Men i vårt moderata partiprogram där står det mycket klart och tydligt.

Bo Hultin (m), Boden

Debattsvar på Tony Karlssons (v) inlägg i NSD den 18/1 2006. Publicerat i NSD den 25/1 2006.

Handelstvång och trängselskatt drabbar även Norrbotten.

”Bottniska handelstvånget” infördes i slutet på 1400-talet och skärptes av Gustav Vasa år 1546. Det innebar att alla handelsvaror norr om Stockholm skulle föras in till Stockholm lastas om och förtullas där innan varorna fick sändas vidare. Allt för att säkerställa statens makt och kontroll och skatteintäkter från Norrland. Principen var ”bönder skola själv föra sitt gods till stads och torgs och där försäljas som de det bäst kunna och gitter”. Ingen handel fick bedrivas fritt på landsbygden. Handelstvånget avskaffades först år1756.

Visst har du som är bilägare också fått brev från staten; ”Kör du bil i Stockholm. Det kostar mellan 10 och 20 kronor var gång att passera in eller ut ur Stockholms centrum mellan 3 januari och 31 juli 2006”. Finstilt längst ned så står det i brevet ”betala inom 5 dagar annars tillkommer en avgift på 70 kronor. Har Du inte betalat inom 4 veckor tillkommer ytterligare en avgift på 500 kronor”. Det som inte står är att därefter lämnas kravet till kronofogden för indrivning och då kostar det ytterligare 500 kronor. En obetald 10 krona kan på 30 dagar växa till en skuld på helt otroliga 1070 kronor för varje resdag.

Miljöpartiets Peter Eriksson från Kalix har påtvingat oss ytterligare en skattepålaga, ”trängselskatten”. Som det inte vore nog med den redan beslutade ”grön skatteväxling” på 30 miljarder kronor. Där ”Skatt på väg” ska höja dieselskatten med 222 öre/liter. Där förslaget om ”Bra skatt” (vilket namn förresten) medför ytterligare skatt på vår energi.
Trängselskatten har kommit för att stanna om vi inte röstar bort sossarna med stödpartier från makten den 17 september i höst. För ingen tror väl på fullt allvar att nuvarande regering driver fram en skatt för att efter ett ½-år ta bort den igen.

Men vad har vi norrbottningar med trängselskatt i Stockholm att göra undrar nu någon.
Jo, det är ju vi alla skattebetalare som ska finansiera hela projektet som kostar 3 800 miljoner kronor för detta första halvår. För att anställa de 700 personer som behövs för administrationen. För tekniken med 18 betalstationer som ska registrera 200 000 fordon per dag. För kostnaden av 700 000 transpondrar som inte alls behövs och som enbart en tredjedel har levererats. En politisk lekstuga av sällan skådat slag.

Men blir det inte bättre miljö i Stockholms centrum i alla fall? Knappast. Det är ju enbart trängseln vid infarterna som beskattas. Alla som redan bor i ”inom tullarna” och på Lidingö berörs ju inte alls. Inte heller mc, taxi, och ”statens fordon”. De kan fritt köra omkring som tidigare. Och väg E4 genom centrum, (Essingeleden), som nu får ökad trafik berörs inte heller. Så någon märkbar miljövinst kommer inte att kunna uppmätas.

Trängselproblemet i Stockholm är självförvållat. Där har inga ringvägar byggts ut förbi centrum som vid andra större städer t ex Berlin, Paris och Köpenhamn. Stockholm har ju planerat för att all handel skall in till centrum, lastas om och förtullas där sedan 1546.

De som mest får betala experimentet är som ofta småföretagare och barnfamiljerna, de som måste skjutsa till dagis, till skolor och till olika verksamheter. Medan politikerna Peter Eriksson och Göran Persson har i vanlig ordning beviljat sig själva frihet från denna trängselskatt. Märkligt också att enbart stockholmare får rösta om detta ”försök” på särskild valsedel den 17 september medan det är vi alla andra som ska betala den notan.

Bo Hultin, moderat landstingspolitiker från Boden.

Debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren den 13/1 2006 samt i Piteå-Tidningen den 1/2 2006.

Oseriösa socialdemokrater inför kyrkovalet.

Den 18 september, nu på söndag, är det kyrkoval. På samma gång genomförs fyra val. Till Kyrkomöte, till Stiftsfullmäktige, till Kyrkofullmäktige och till Församling Egentligen inte märkligare än när vi 2006 samtidigt går till val för Riksdag, Landstings- och Kommunfullmäktige. Den stora skillnaden är att vid Kyrkovalet deltar enbart 10-15 % av de röstberättigade. Det innebär att Din röst nu kommer att väga särskilt tungt.

Det är också viktigt att veta att vid Kyrkovalet så väljs de personer som ska leda den praktiska delen av kyrkans verksamhet som drift, underhåll och skötsel av kyrkans egendom och lokaler. Den religiösa delen, teologien, den ansvarar prästen och kyrkoherden för vid gudstjänst, den har inget alls med kyrkovalet att göra.

Inför detta Kyrkoval har socialdemokraterna ansträngt sig särskilt mycket för att politisera valet. Försökt påstå att enbart socialdemokrater är för kvinnliga präster och alla andra partier är kvinnoprästmotståndare, mer eller mindre. Men så är det ju inte. Alla etablerade partier är för kvinnliga präster.

Vid Kyrkovalet ska Du välja, kryssa för, den person som Du har det största förtroendet för att lösa kyrkans praktiska uppgifter. Men Du bör först ta en allvarlig funderare på varför vissa personer ställer upp i Kyrkovalet utan att vara seriösa.

Personligen tycker jag att de som väljer stripdansöser som underhållning inte är seriösa. Inte heller de politiker som försvarar en sådan kvinnoförnedrande ”underhållning”. Hur ska man kunna ha förtroende för sådana personer och deras politiska parti. Jag tycker inte heller att de som använder demonstrationer utan giltiga tillstånd som inslag i valrörelsen är seriösa kandidater. Kampanjer med dans på stadens gågata mellan ledande socialdemokrater är också märkliga inslag i en kyrkovalrörelse som man kan att läsa om i vår länspress.

Något betänksam blir jag också för de partier och de personer som inte klarar av att lämna in underlag för tryckning av valsedlar i rätt tid och på ett korrekt sätt. Det inger ju inget förtroende alls. Liksom att vissa utvalda kommer att bli uppringda av statsminister Göran Perssons automatiska telefon och få ett inspelat meddelande uppläst för sig. Kanske kan det imponera på någon, men definitivt inte på mig.

Men valet är ju Ditt. Det viktigaste är att Du verkligen använder Din rösträtt till att rösta och kryssa för den person på valsedeln som Du har mest förtroende för. Detta är vår demokrati.

Bo Hultin (m), Boden

Debattinlägg med anledning av Kyrkovalet den 18 september 2005 publicerad i Norrbottens-Kuriren den 16/9 2005 och lätt omarbetad i NSD den 17/9 2005.

Mest bara gnäll av alltihopa.

I ett debattinlägg den 4 mars är socialdemokraternas gruppledare i Boden, Eivy Blomdahl Hellström, ledsen över att det är en allians med sex partier som nu styr och leder utvecklingen i Bodens kommun. Sedan socialdemokraterna i sina två katastrofval 1998 och 2002 förlorat över 25 procent av sina väljare.

Jag förstår hennes besvikelse över att ha förlorat den makt som partiet innehaft i 67 år i Boden. Hon har svårt att finna rollen som en konstruktiv oppositionspolitiker. Det blir mest bara gnäll av alltihopa. ”Alliansen har varit senfärdig i hanteringen av tvättfrågan” påstår Eivy, men vad har hon själv gjort som landstingspolitiker för att lösa hanteringen av landstingstvätten som hennes partikollega Kent Ögren (s) trasslat in sig i? Eivy har inte gjort ett enda dugg. Inte heller partikollegan Hans Rolfs (s) som också är landstingspolitiker har gjort ett enda dyft för att Bodentvättens personal ska få behålla sina jobb.

Saktfärdigt, felaktigt och dyrt för Norrbottens skattebetalare. Det blir betyget för social-demokraterna i tvättfrågan. Arbetsmiljöproblemen i Bodens socialförvaltning har sin grund långt tillbaka i tiden i de socialdemokratiska mandatperioderna. En omorganisation från en stor nämnd till två mindre nämnder kan vara en lösning på ett mycket långvarigt problem som fått ärvas från tiden före år 2002.

Att Eivy nu vill samla politiska poäng på den frågan känns riktigt osmakligt. Det verkar som Eivy gläds åt att årets första budgetprognos har några miljoner kronor i minus. Den skadeglädjen kommer att bli kortvarig. För år 2005 kommer att få ett positivt ekonomiskt utfall för Bodens kommun när den summeringen är klar.

Nej, sanningen är att socialdemokraterna är ett parti i fullständig panik. Från högsta ledningen ända ut till de SIFO-prognoser som visar på jättestora ras i väljarnas förtroende. En statsminister som inte klara av att leda landet när katastrofer och kriser inträffar. Som inte klarar av att lösa vallöftena om minskad arbetslöshet. Som trasslar in sig i löften om skattehöjningar som sedan tas tillbaka en vecka senare. Som går i allt stramare ledband av sina två stödpartier. Som förbjuder populära sossekvinnor att delta i val-rörelsen 2006. Som ägnar sig åt fastighetsköp i Södermanland i stället för att representera Sverige.

Ungdomspartiets, SSUs, ordförande i Boden lämnar sitt uppdrag och går till skarpt angrepp mot sin SSU-förbundsordförande som anklagas för ekonomiska oegentligheter och fiffel i medlemsmatriklarna av sällan skådat slag.

Ordföranden för sossekvinnor, Nalin Pekul, känner sig djupt diskriminerad av sina partikolleger på grund av sitt invandrarursprung.
I Boden är s-gruppen nu på väg att välja sin tredje (!!!) nya ordförande sedan valet 2002, när nu Dickman lämnar sitt uppdrag efter endast ett år på den posten.

Då blir det inte mycket kraft över för Bodens sosseledning att påverka sina partikolleger i regeringen i försvarsfrågorna där nya neddragningsbeslut nu kommer varje månad. Luleå tekniska universitets ordförande, Anders Sundström (s), som i valet 2002 toppade sossarnas valsedel i Norrbotten tillsammans med Björn Rosengren (s) får allt svårare att finna sakliga argument för att flytta institutionen för hälsovetenskap från Boden till Luleå. Nu gäller det enbart prestige i den frågan.

Det finns många interna socialdemokratiska problem att lösa i Boden, i landstinget och inom regeringens ansvarsområden innan väljarna åter vågar ge socialdemokraterna något ökat stöd. Visst, Eivy Blomdahl Hellström, visst kan du fortsätta med att gnälla över att det är en allians som har makten i Boden. Men för bodensarna är det en bra och väl fungerande lösning. Nu och på sikt.

Bo Hultin (m), Boden

Debattartikel publicerad i Norrbottens-Kuriren den 17/3 2005